Pust. Vilken dag. Inleder med att vara så trött att jag med motvilja tar mig upp strax före 11. Rensar kvitton från gårdagens shopping o har lite lagom penga-ångest när jag sedan granskar kvittot från Gina, skymtar bokstäverna ‘XL’ o tänker ‘vafan?’. Köpte totalt 4 trosor och 1 tröja, allt i stl. M. Trodde jag. Går o jämför storlekarna på allt (som jag redan klippt bort alla irriterande lappar från) och mycket riktigt ett par trosor (självklart dom finaste) är typ 1dm större än de andra paren. Toppen.
Då börjar jag undra, om man som butiksbiträde tar emot en kund som lägger fram 5 galgar, alla med märkningen ‘M’, ser sedan att en vara är i en annan storlek. Säger man inte till då? Det gör då jag iaf. Man kan väl iaf fråga om det var de man ville ha! Rent förnuft trodde jag det var. När det ändå var dom som hängt på fel galge. Gu så bitter jag är nu. Jag som kund hade självklart kunnat noga kontrollera allt själv men ja, ni vet, det gör man ju inte alltid. Det handlar inte om pengar utan service och att undgå ett irritationsmoment.
Sedan följer dagens motgång nr 2. Knatar ut för att sätta igång motorvärmaren till bilen för att sedan kunna åka iväg på ärenden i en gosigt varm bil. Då var det bara det att bilen låses inte upp när jag trycker på knappen. Jag får ryck och pepprar på knappen. Bilen förblir låst. ‘Jaha, tänker jag, vi bytte ju batterier igår. Det är säkert dom som det är fel på.’ Så jag går in och meckar isär mockajängen o byter tillbaka till de gamla batterierna, går ut och försöker igen. Utan lycka. Irritationen stiger och vid de här laget matar jag ganska flitigt på knappen men inser snart att det inte hjälper. Ringer frustrerad och upprörd till både hjärtat och pappa som ger mig råd men inget hjälper. Bilen förblir låst. Och kall. Tur är att hjärtat inte jobbar så långt bort så jag gick dit och lånade hans bil istället.
Nåt som är värt att tillägga är att jag bara har en nyckel till bilen och utan el-prylen som stänger av larmet går det bara att låsa upp med den vanliga nyckeln till det ljuvliga larm-ljudet men det går inte att starta bilen.
Juste, jag har blivit förkyld också.
Nu har jag spytt nog med galla och hoppas att kvällen blir bättre med födelsedagsmiddag och ridning.
Eh, här är… ett sött halsband i alla fall:
![](https://jennybergman.wordpress.com/wp-content/uploads/2010/12/20101202-041124.jpg?w=500)