Efter en fartfylld readag med rekordförsäljning på jobbet idag mellan 9-17,30 var hjärnan min i lite småkoma, när jag sedan stängt butiken och funnit min bil istäckt och blev tvungen att HACKA ut den i 20 minuter kände jag mig fan död. Men när jag sen kommer hem och inser att det står en fittjävel parkerad på min plats kände jag mig begravd. Fan vad sur jag blev. Game on.
Mötte skvallerkärringen i hissen och startade skallgången om en pelparkerad grå saab hos henne, vidare till bilregistret, eniro etc etc. Varpå jag till slut fick tag i muppen som felparkerat. Och han blånekade att han var bilägare! Han ägde minsann ingen bil. Nähäää. Så jag tog pennan i hand, sjuukt redo att skapa min första arga lapp, och skrev en lapp som i och för sig blev alldeles för snäll. Sen slängde jag på mig kläderna och klampade med bestämda steg ut till bilen med en bild i huvet av mig klämmandes fast min lapp på hans vindrutetorkare med ett nöjd leende. Så när jag kommer fram är bilen borta!
Nu skulle man kunna tro att jag skulle bli glad, problemet är ju löst, men nej! Jag blir ännu mer förbannad! Det innebär ju att 1. killen ljög för mig 2. jag har ingen att ta ut min ilska på 3. jag har skrivit en lapp helt i onödan och framför allt 4. INSETT ATT LIKASÅ JAG HAR BLIVIT EN BITTERFITTA som skriver arga lappar. Förbannat också.
Men när jag ändå insett mitt bittra öde kan jag ju fortsätta. Araberna verkar ha fest i huset. Det luktar kebab och alldeles för mycket parfym i hissen, vattenpipa i hela trapphuset och det hörs skumma toner från typ våning 4. Bitter lördag. Mycket bitter.
Såhär i efterhand inser jag ju också att min lapp sög. Jag kan ju inte be honom att flytta bilen när han ändå är där och på väg bort. Suck..